- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
345

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dock bör bland alla dem, aom hiertat haft aå atort
At villigt offraa opp för svenska cronana bästa,

Knot Leyonhufvuda död beklagaa af de mäata,

Som den der kungen aielf bestört och sorgse giort.
Vår makalöse kung, den mer an någon vist,
Förstår och skatta vet hvar til de aamma dåga,

Som dit, der elden störst, sig utan fruchtan våga,

Har, som väl troligt är, en sådan nödigt mist,

Den han aå ifrigt set aå oaflåtigt strida,

Tiis han med heder stalp, och det vid kungens sida.

De aidata strålar, när aom aolcn afsked tar,

Ha dobbelt fägre sken ån de, aom dagen börja.

Af Leyonhofvod8 död kan vän och ovän spörja,

H vad hierta ban han har hafiPt, hvad namn han lämnat har.
Hor han med hugnad såg sin konung öfver alt
Med oförlikligt mod på hundra ställen vinna.

Sig, fau han aielf, af nit til fächta likaom brinna,

Til des han varse blef hvad honom lifvet galt:

Han suckade til Gud med önskan för det sidata,

At ba* än flera lifv för sådan kung at mista.

Om verlden hieltara namn och minnen ävigt giör,
År ey förundran värdt, fast många annars tycka,

Som tro, at de ull ro förstöra och förtrycka,

Och deras yra mod man lagom rosaa bör,

Men desse anse ey hvad loflig åtrås strål,

Hvad öfvertnensklig drifft, och til hvad helig ända
Gud plägar sådan eld i rätta hieltar tändA,

När de förrätta hvad en an ey skåda tål.

Hvar dygd bär egit pris, belönt af sig allena,

Dock hieltara dygd är den, som andra giör gemena.

Så blir och jämväl sant, at en, aom trängtan bär
Af vålförhållan sig et ävigt namn at vinna,

Lär fram för andra til fullkomligheien hinua;

Ju mer hans stämma bog och blodet ädelt är.
Hvad fördel här uti vår sälla döda fått,

Är allom kunnigt nog, han kunde aig berömma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free