Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var sin herr fars enda frögd,
Den i en sådan son förnögd
Sitt lif på nytt såg vakna,
Och fattade det fasta hopp,
At när det en gång horde opp,
Dock ingen skulle sakna.
Nu ligger detta hopp omkull,
Ett faders bierta svider full’,
Fast många sig inbilla,
A t bieltars hicrtan år af ståhl
Och härdade i alla måhl,
Fins rolige och stilla;
Men tror i*g *i få lätt«
Naturen ståhr mehr på sin rätt,
Fast man om forna tider
Med slik ståndachtighet har skrydt,
Förnufftet uti fortid brydt,
Som repar sig omsider.
Det vet iag entlig at en man,
Den från sin ungdom varit vahn
At see sin fiends panna,
Och hvad i den f6r ögon stod,
Den lär ei sorg, ei kött och blod
Så lättlig öfvermana.
Om iag min mening såija tor
Och hvad jag mig för tanckar giör,
Så håller iag derföre,
At Gud sålunda skickat har,
På det han all des kiärlek drar
Uppå et barn som större.
Det bårn, som Sverges ögsten är,
Och redan sådant tycke bär,
, Som alla vi) förvissa,
Ät all hans båg och tancka står,
Til dygd, så at, på hvem han brår,
Man ei behöfver gissa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
