Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vor’ oss icke undantagen
En fagring, den så ogemen,
, Då strålad* än som liusa dagen,
Til zirat for sitt hela kön;
Da lyste än med förra färg
Den sköna Eva Falkenberg.
Man kände än det fromma sinne
Utur det täcka ögon par,
Och at den dejlighet där inne
Långt större än den yttre var;
Åt dygden altid, när hon rar,
I fagra lemmar fägre står.
En fägring den vår Herre ämnat
Til prydning för sitt himmels slått,
Och hos de rena andar lämnat
At frögdas utan tid och mått,
Från verldsens sällskap fierran flytt,
Där ofta godt blir illa tydt.
Ach, lyklig växlingi O hvem hinner
En sådan sällhet tala ut;
Hvar siälen sig i tilstand finner,
At utan uphör täckas Gud.
• Och I, som saknen eder vän —
Man tyst! I råkas snart igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
