- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
365

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De stora heders kall ar stora dygders lon
Til hela rikens gagn; men icke sällan händer,

At något framsteg sker, hvar lyckan gör sig grön,
På det bon for sin macht må öfver alt bli känder,

Då tar hon dem, som mäst vid hennes altar röka,
Och har sin ro deraf at de i verlden spöka.

Då får man stundom se, at värkligt stora värf
Med klena verktyg drifs, ty lyckan är, som våller,

At icke den, som bäst, men den, som lyckligt diärf,
I många saker pris och ofverhand behåller,

Men fast de stora ting med största framgång drifva;
Doch ser man, at de små uti sig sielfve blifva.

Där lysa andra fram af med-föd värdighet,

Men machten sträcker sig fast sällan der så vida,

En part de menat väl, men sinka alt för ett,

Så deras anslag tidt på utslag fruchtlöst bida,

En an, som bättre vet betiena sig af tiden,

Ar ofta arg och tvär och blir af ingen liden»

Ty sällan har man set förenat föllias åt
En genom långlig tienet och dygd förvärfvat lycka,

Förslag och mogna råd, som önskligt för sig gåt,

Et hufvud snällt och slugt, som ingen sökt at trycka,

En kundskap, diup och rik, men syslesatt och trägen,
Och en behaglighet, där vyrdnan banat vågen.

Det är så långsen ey, at detta hos oss sågs.

Ho vet hur’ låugan tid vårt öde der til kräfvcr?

Ho vet bur’ länge än en makan efterfrågs?

Ho vet hur’ högt man än gref Gyldenstolpe häfver,
Förinnan den blir’ til, som bristen åter fyller,

Och på så värdigt sätt et sådant ros förskyller.

Det vore löje värdt, .om jag mig understöd,

Hvad tienst ban riket giort med svaga rim berätta,

Den skicklighet, den tro, det altid’lika mod,

Som kungar bielpa kan en del af bördan lätta,

Det fasnar sällan vid en krafftlös q vinfolks hiärna,
Så vida går jag ei, fast om jag rimar gärna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free