- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
366

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det enda kan jag et med liga gå forbi,

Det enda, aom hans namn i alias minnen gömmer,

Och der af hvar nch en bast kan forvissat bli,

IIur’ väl hans konung sielf om hans fortienster dommer,
Som viste väl hvad man i Gyldenstolpen bodde,

När han sin enda printz des upsicht anförtrodde.

No ser del slätt för ehr, 1 lårda systrar, ut.

Hvar ta’ I nu forsvar mot dem, som ehr förfölia?

Mån tro at grofhet lär här efter veta hut?

Mån ovet längre lär sin plumpa arghet dölja?

Ach, fast I många är ha redan gått i yllen,

Så, tron mig, at ehr tid har’ härtils varit gyllen.

Ja ebr förlust är stor; nten denne mångfalt mer,
Som helften tagit bort af hiertat på grefvinnan,

Den ingen större tröst i sorgen för sig ser,

Än när hon aldrig tror sig kunna ofvervinna’n,

Den allan ro försmår och ingen an’ vil hafva,

Än at hon inom sig sin herre må bcgrafva.

En sorg den ganska diupt ja in fil siälen går,

Som trött och modfält syns inunder bördan q vida,

Dock siälens bästa del, som lius af bögden får,

Har medelst hopp til Gud det redan bragt så vida,

At, när den svaga del uti sin ängslau häpnar,

Den styrkte hurtigt sig til seger vinnig väpnar.

Men, högvälborne fru, det had ey lyckan drömt,
Den leda lyckan, soro nied dygden ey förlikes,

Hon viste alt för väl, hvar mast chrt bierta ömt,
Det grep hon dristigt an så in som otom rikes,

I mening at hos ehr, som eliest bos en qvinna,

Mer svaghet, mindre dygd och intet motstånd finna.

Men bon hédrog sig här och måste sig til spe
Ebr balf fordelt hos Gud ocb hos natoren skåda,

Och Såleds öfver alt et klart exempel ge,

Hur väl I vetat te ehr skyldighet mot båda,

Så at I full af tröst och full af vedermöda,

Med tilförsigt til Gud begråtit edra döda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/17/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free