- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
371

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gad låte deras tal ei vara alt för ringa,

Som nåd ocb anda fått at rätzligt kanna be,

Ty kunde vi man fem af dem til väga bringa,

De skulle gagna mer än någon bel armé;

Men lät oss repa mod, den bogste känner sina.

Bo vet hvad folk det är? Ho vet i hvad för vrå?
Ty ofta är det de, som minst för veriden skina,

Hvars forbon, aldramäst den högste lyder på.

Ban vet hvad i nss bor, lian känner oss til pricka,

Han ser hvad ondt ell’ godt sig döllier bos.en hvar,
Ty stundom vet en man sig almänt visligt skicka,

Den helt en annan färg i Herrans ögon bar;

Men det är vist ocb sant, at ho på Herrans vägar
Utaf en fullan håg ocb alla krafter går,

Eho, som med sin Gud upriktig vänskap plägar.

Dens giarning visar ut, hvad andans kraft formur,
Den låter kiött och blod sig ei så lätt inbilla
At fina konst-grep bäst uplåla ärans-plan,

Och at den sit förstånd i veriden brukar illa,

Som icke löpa lärt på lyckans vädie-bau;

At den, som roera stor än andra ärnar blifva,

Den måste biuda til på hvad maner ban kan;

Ty sällan lär den högt i desse tider klifva,

Som ei vet lägga bort al vara samvetz-gran,

Det lyder farlig ledt, dock fins väl de, som visa,

At de så leda råd full alt för ofta lydt,

De kande mångens nöd och mångens trångsmål lisa,

Men deras biertan syns som til en sten förbytt.

Et bättre låford, har den herren sig förvärfvat,

Hvars döda kropp här står at föras til sin graf,

Det adla blod, han ärft, behölt han ofördärfvat,

Och hölt sig alt för god at vara lyckans slaf.

Han viste väl, bar drygt bon stundom återkräfver,

Hvad som bon alt för lätt och öfver hof har skänkt,
At den, hon ganska högt emot förmodan häfver,

Hon ofta lika lått plä störta oförtänkt.

Fördenskul, lät ban sig måst angeiägit vara,

At redligt förestå sit anförtrodde kall,

Förvissat, at den man får mycket til försvara,

Som annars dömt än rätt, när Herren dömma skall.
Han ägde med förnuft det goda Gud beskärde,

Ty honom feltes ei på heder eller godz;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free