- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
391

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af hvad hon yppast bar, en ymnog fordels lott,

Så har leli ingen än fullkomligheten nådt.
Fnllkomligheten! Nei, men dit åt får man syfta
Ocb medelst dygd och flit sig högr1 och högre lyfta,

Ju mera tiden slem och folket vill på sne,

Ju mera dag kan ock ett rart exempel ge,

Ett sådant, som vi nyss med Schmedman lagt i jorden,
Ett sådant, som man få kan visa fram i Norden,

Ett sådant, soin ock knapt at återvänta står,

Förr ån oss klarnar opp en båttre tid än vår.

Til rikets tarflf och tienst vill många händer vara,

Det är ei giordt ined dem, som slåss och fächta bara,
Där brukas jämväl de til statens stora värf,

Som främja kongens gagn och ingen mans förderf.
Uar någon lagt sig vinn och varit monn orn detta,

Har någon funnits öm och hulpit folck ti) rätta,

Med oförfalskat tro och oförtruten flit,

Emot sin konung visr en underdåning nit,

Så har oss prof däraf vår sälla döda lämnat,

Och til sin konungs tienst än äfter döden ämnat,

Sin konung, hvilkens gagn han sökt och icke sitt,
Hvaraf med tiden än kan visas svart på hvitt.

Jag häpnar, när jag ser de verck, han utarbetat,

Förutan dem, han med bifkostnat sammanletat;

Men undrar mäst. hur’ en. så syslesalt som han,
Sågs altid lika liuf, var altid likadan,

Vid altid lika rnod. i tal och åthyrd lika,

Vid ingen sysla fans han sinka eller fika,

I alt hans giöra sågs en j*ämn och tåglig gång i
Så ingen ting gick lahmt och ingen ting på språng;
Ei annorledes än de linfva andar giöra,

Som sina stiernor kring i sina kretzar föra,

Med oförminskad krafft och oforandrad id,

I stadig ordning gå och trötna ei der vid;

Dock Schmedman, menar jag, blef trötter på det sidsta,
När han på utslag såg de goda anslag brista.

När den, som rådde högst, så ganska flerran var,
At mången sak af vigt fick bida efter svar.

Hur’ giårna bad’ han sedt de anslag för sin ända,

Till kongens välbehag och allmän nytta lända,

Hur’ giårna had* ban sedt en önsklig framgång få,
Hvad han i sådant måhl så trägit lagt sig på,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free