- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
402

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Da veet, at alla män slik tanka ei fort iona,

Men palmtrådz-änkan bar fördenskull pris bland tråna,
Som 801*8 at tvinna bort når palmen år sin kos.
En q vinna lika så, som för en man til jorden,

Som allmänt år berömbd och allmänt saknad vorden,
Den bon haft heder af och goda dagar hos,

Den änkan, tyckes mig, som ågt och mister detta
Och styck vis icke dör, år aldrig af de rätta.

Jag roenar ei, at hon skal sitta dumm ocb dufven,
Förtviflat ställa sig och låta ledt som ufven,

För folck ocb liuset sky och bandlöst släppa alt;

Acb nei, ty der med blir ei annat bracht til väga,

Än det, för hvilket vi gemenlig skyllas pläga,

At nemlig vårt fornuft år slog-sroidt, svagt och kalt.
Det är alt nog för oss, at frögd ocb fågnadt borta,

Med teep och vanhopp skier oss tner ändå til kSt’ta.

Oss qviofolck liknar man på många sätt vid månan,

Kom låt oss på en stund oss til exempel låna’n >

Och på hans mörka hy med lårsamt öga se,

När honom jordens kropp for solen undaostånger
Ocb lik en änka från sin förra förmon tränger,

Då stanar han ei af, elP vrider sig på sne,

Men haller lika fullt sin förra vandrings vatia,

Och följer oförryckt sin styrsel-engels bana.

Den afbild passar sig ei illa på en änka,

Som med sitt hufvud ser så lius som lust försänka,

Hon bör, som måttan giör, sin sorg tilkfmna ge,
Doch icke mer än han ifrån sin zirkel flytta,

Ei lemna utur acht sin och de sinnas nytla,

Ei tröttas vid den vård och omsorg, hon bör te,

För sig, sitt hus och barn, och för sin arma nästa,

Ja, när så tränger om, för det gemena bästa.

Doch bör hon aldramåst sig troget ombemöda,

At glömskan ingen ting få rå om hennes döda,

Ty hennes plicht består förnerolig der uti,

Först, at hon hos sig sieif hans minne vvrdsamt gömmer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free