- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
404

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Har ban dem sen på ny tt, så glänts som värde gifvit,
Dem sankat, ritat af, utstuckit och beskrifvit

Med mer åo konstig hand, med mer än trägen flit.
Ha* de, som fått förstånd om slika verck at dömma,
Här bemma nog, än mer därute sökt berömma,

Ja sökt på alla sätt at honom sielf få dit,

Där ate, där de väl med våra konster tiga,

Så framt de dem ei se til högsta graden stiga.

Det var hos hans person en gåfva af naturen,

Hao, som man säija plär, var därtil skapt och skaren,
A t gå i konst och flit långt öfver medelmått,
Fördenskull kan du trygt och utan skryt bedyra,

At hädanefter väl kan ske behöfdes fyra

Til komma det åstad, hvar uted han ensam rådt,
Fast han i annat alt var mycket mer benägen
At fara sacbta fram och hålla medel-vägen.

Alt hvad som stort och drygt i tal ell’ later tycktes,

Alt det, hvar med en vän ell* annor nödstält trycktes,
Alt det, som oliud, kif och trätor kom åstad,

Alt det, som minsta smak af egennyttan hade,

Alt hvad på någons bak man vråugt ell* avigt sade,

Var honom mera ledt än värsta malört spad;

Ho kroppen såleds kan med dygder utstoffera,

Den måst en Gudlig siål där inne herbergera.

Och detta svntes väl som uogast på det sista,

Då alt aom är förstält, begynner färgan mista,

Här kändes intet ondt, här spordes ingen skräck,
Ei något iönligt agg hans samvets ro förstörde,

Hans sinnen ingen ting af alt hvad jordiskt rörde,

Hans kropp var utan värck, förståndet utan bräck,
Tiis i en rolig sömn hans sidsta stund förnöttes,

Och snart sagt döden sielf med vänlig upsyn möttes.

Mitt bierta tål, du än de mörka sorgetankar?

Hans siäl bar frögd hos Gud, och du går här och 8tank&~
Tycks dig, at du giör rätt at -onska’n hit igen?

Ach lyd förnuftet åt! Hvad är det som dig sårar?.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/17/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free