Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Desa utan, den i sina dar
Beröm och heden* vunnit har,
Som följa med och pryda båren,
Dör eij för bittigt, ty man vet,
At ålderdomens skröplighet
Får dyrt betala silfver håren.
Den skilnan mellan oss och dem,
Som hämtas till sit himla hemt
Kan heller eij så långlig vara.
Hur hastigt löper tiden bort,
Som visar oss, at innan kort
Vi samma fården skolom fara.
Dår blir det vid; dock vet jag vist,
At den, som något kiärt har mist,
Sin sorg ei genast låter stilla;
Fast skalden stundom tror sig om
Med rimmen skaffa läkedom,
Tör han väl mödan fruchtlöst ’spilla.
Ehr, som jag detta skrifver till,
Jag hvarken låfva kan ell* vill
Den tröst, som mot ehr saknad svarar;
Men I näst Gud och tiden må
Där sielfve lägga vin oppå,
At sorgen ei för länge varar.
Fast af föräldrom mycket godt
Ehr lämnas; är den#arfvelott
Dock mehr än alla ägodelar,
At de til dygd och skicklighet
Ehr sådan undervisning get,
Som mången i sin ungdom felar.
Så mycket bättre kunnen I,
Ehr nu ock skicka häruti,
Och til förnuftets lydno lämpa
De rörelser i kiött och blod,
Som andan medelst tålamod
Omsider sachta lär och dämpa.
XVII: 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
