Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocb hvad i andra måhi for förmons härligheter,
Hon ninfit, dommer jag at hennes lycka rådr,
Hon var af ädel bord, i vaggan fick hon smaken
At följa deras spor, af dem hon kommen var.
De böllo hennes dygd, bon deras minne vaken
Och i välsignelse hos efterveriden qvar;
Naturen hade så til sinnet som til kroppen,
Mer än hon vanligt giör, dessutan henne prydt,
Och äran hade ju til högsta heders-toppen
Af stånd och värdighet, som närmast henne flytt;
Hur* myndig hennes man, hur* liuflig hennes maka,
Hur’ vördat och hur* säll bon genom honom var,
Det kunna de, som bäst betyga och bejaka,
Soro säja, at man få hans liken haft ell’ har.
Hon såg ock lyckan acn, hos barnen oförgäten,
Formeras dag från dag. Hvad hugnad för en mor!
En del i kungens nåd och höga ähre-säten,
En del på vägen dit, och allesamt i flor.
Med största vördsambet och oförändrat lydna
Blef hon af sina barn och barnabarn bemött.
Grefvinnan håller ock för ingen ringa prydna,
At hon sin fru-mor sielf med kiärlig ömhet skött,
När David räknar opp som efter ett register
De löften, b vilka God dem frommom säijer til,
Försäkrar ban dem sidst, på det där intet brister,
A t han ock deras tid och dagar öka vill,
Oeh bärotinnan bar vår sälla friherrinna
För många tusen ägdt en märklig fördels-lott,
När de, som härda längst, til siuttj år plä hinna,
Had* hon vid nittjo än någras öfverskått.
Här må jag fråga ehr, I verlds- och kötzlig-sinte,
Hvad medgång denne frun i timlig måtto trytt?
Monn bon har litt på Gud förgåfves och för inte?
Mon hon i nittf år med fåfängt hopp sig brytt?
Af allmänt rycbte blir på denna frågan svarat:
Fru Ehrnsten ägde bär i tiden mycket godt, ^
Den bästa delen blef där åfvan til förvarat,
Den vid sin ankomst dit bon jämväl redan fått.
Jag törs ei täncka på den sörjande grefvinnan,
Som åter ser på nytt sin sorg ocb saknad ökt,
Dock lär hon med förnuft ock visa bärotinnan,
At hennes tolamod är intet oförsökt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
