- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
425

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*

Yttersta tieent och vänskaps betygan, dä högstsal. hennes inaj:ts riks
enkie-drottningens i lifstidens varande hauptman, ufver drotningholm

och Svartsiö lähn
den välborne herren,

herr JRårten Knutson Törnhielm,

efter en svår utstånden siukdom salig afled på Malmövijk den 5
Septembris 1723 och där på med snständig heder uti Löfsöö kyrckia

den 11 därpå följande begrofs.

Du biuder då farväl och lychtar dina dagar,

Ja, Törnhielm är sin kos, här råkas han ei niebr;
Och jag, som efter dig mig oförtöfvat lagar,

Står våtögd, handfält, tyst och släpper pennan nehr.
Din bortgång grämer mig, rätt som jag icke viste,

Hvad oundviklig färd oss allom förestår,

Hvad hielper det, om jag din vänskap nödigt miste,

Och suremulade deröfver tils i våhr;

Det vor’ en fåfäng sak, du vänder ei tilbaka,

Du har dig ledsen nog på tidsens nycken sedt,

Har til en del försökt, hvad hufvudbrv och vaka,

Kör slätt geiraklighet på ålderdomen giedt.

Där fins ett vist slags folck, vid hvilkas föde-tiroa
En blid planete-strål för vaggan lyser opp,

Til deras opkomst kan sig likt och olikt rima,

Dem skiussar lyckan fram. och det i fullt galopp;
Men denne fördels lott plä träffa minste delen;

För andra däremot går alting smått och trögt,

Och hvem är viss uppå, om icke störste felen

Som oftast trappan bygt, åt dem som klifvit högt.
Men lätt oss släppa det ocb skynda från de tingen,

Som föga gå oss an, de äre lyckans låhn
Och lämnas lyckans barn; nien jag beklagar iugeu
Som i behaglig tid har sluppit här ifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/17/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free