Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag bade, tbet är sant, ett utkast redan giordt,
At med tben böjelsen, som man hos tig forsport,
Ocb tig naturen med begåfvadt fram för andra,
At i titt fosterland bli kander för en man,
Af then tbet beder hafft, ocb tben ther heder vann;
Nu måste tu i bast en yngling tädan vandra,
Ocb ingen, ingen får på det, som skiedt är, klandra.
Hur" klandra! Skulle vi ha’ ther til håg och fog?
I vaggan år man ju til döden mogen nog,
Vår säng en afbild är til svepning som til kista,
The fromma få ju hår på striden aldrig slut.
Vi måste här ifrån, tbet vete vi förut,
Och om det kåstar på, når hiertat måste brista,
Then kampen år oss svår, men blir likväl tben sidsta.
Dock, jag är måst äntå vid thetta dödsfall mon,
Hur’ jag en kiårlig mor, som mist en lydig son,
Hans vexlings förmån rätt må under ögon stål la,
At når hans lefnads lius, som här vardt bittigt släckt
Ocb mycken hugnad bar i bennes sinne våckt,
Tber evigt står förent med liusets ursprungs kålla;
Tben troslen, vet jag vist, tben lär bon låta giålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
