- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
436

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men bärutinnan sker vårt Svea sielf fornär,
Som hieltare moder ar och hedras vill därföre,
N&r vi af henne en så orklös moder giöre,

Som obeqvätnlig til sin förra syssla är,

Af ålder, tröghet, elT af oförmögen bet
Så dugse foster ei mer mäcbtar af sig föda,

Af dem hon kunde sig berömma, vore döda,

Där verlden öfver alt dock vederspelet vet,
Och våra fiender förnimma fått med skada,

Hur’ hett de senare dem hint som tidast bada.

Af desse senare, ses åter en i dag,

Til allmän saknad här bli beddad under jorden,

En, den af konung Carl til öriig öfvat vorden,

Lär inte hiälte-namn förvägras, menar jag,

En, den når konung Carl än mot, än med försökt,
Lärt med en näfva folck en tahlrik häär förstöra,
Omöjligheter lärt til idel lekverck giöra,

Tils segervinning blef igenom seger ökt;

Den böfding, hvilken slikt har bulpit til förrätta,

Brås 8annerlig på dem, som segrat ha* för detta.

För ett odödligt namn, för några lager-blad,
Igenom eld och udd sig oförfärat våga,

Där til vil ingen pilt af sömnig ande dåga,

En vekling stundar ei til sådan hedere-grad;
Men när en Torstenson i vaggan nästan får
En känning, huru dyrt förväfvade och store
Hans fäders vapne-frägd och krigs förtienster vore,
En åtrå til beröm hvar ådra genomgår.

Tils ban, sig sielfvan nögd af välförhållan finner,
Och äbrans ändemål sig til belöning vinner.

Fast dygden i sig sielf en viss belöning är,
Pen för sin egen skull allenast vil värderas,
Dock hindras ingen, som af henne ses regeras,
För hennes skull igen at hålla ähran kiär;
Vår saligt döda har emellan desse två,

Sin kiärlek så fordelt, at dygden sielf bekänner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free