- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
438

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berömverdig ihugkommelse
efter then i lifstiden högäbrevyrdige och höglärde herr

mag. Laurentius Forsselins,

fordom prnbst och kyrckioherde i Alingzåhs, tå han efter en myc
ket stilla och sachtmodig död, samt gudelig beredolse och en
chris-telig ocb berömmelig uti 75 åhr och 2 månader förd vandel then 2
Januarii 1729 befalte sin siäl i återlösarens Jesu heliga händer, och

thes andelösa lekamen uti högförnäm och folkrik församliug med
välförtient och tilbörlig heder sorg-prydeligen then 5 Febr. til sitt

hvilorum i Ahlingzåbs lands kyrckio beledsagades.

Om en, som hädan dör, bli’r saknad mer än andra,
För thet hans gåfvors och förtien9ters värdighet
Sig vidare bän st reck t än andras färdighet;

Ther på har ingen stort, som rättsint är, at klandra.

Men the, som närmast 6nn*s af samma saknad rörde,
Monn* the ha’ fyllest fog, om the sin klagolåt,
Bedröfvelse och sorg, sitt qvidande, sin gråt,

Vid sådan hendelse oefterlcncksamt förde?

Acb nei! Then tro vi ha’, uppmuntrar oss til annat,
Och döden, soro har skildt och skiljer venner åt,
Står än i dag på lur och håller i försåt,

Tils han oss skyndat tijt, ther the förut ha’ stannat.

Then tid, den korta tid, som smyger bort emellan
The hädaulednas och vår egen hädariferd,

År ingen långlig sorg ei ängzlig klagan verd,

När vi med sundt begrep oss retzlig föreställa’n.

Sant är, at döden giör uppå vårt lif en ända;

Men ändar jeinte thet och all vår uselhet,

Samt giör begynnelsen til then lycksalighet,

Tijt ingen annars kan än genom döden lända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free