- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
439

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vart goda ryckte sielf, tbet man med mycken möda
Och mången tröttsam svett omsider vunnit bar,

Ar ntan säkerhet, har inte visst försvar,

Så långe vi ännu ei räknas bland tbe döda,

Om någontbera del tå skulle för oss brista,

Antingen tben, som giör oss rikare på åhr,

Elf tben, hvaraf vårt namn sig säkrast rikta får,

Säj bvilkentera del vi bellre ville mista?

Vår saligt döde probst har saknat ingenthera,

Ju närmare hans åhr til högsta målet nått,

Ju större vitzord har bans välförhålland’ fått,

Hans ålder vördades, hans seder dubbelt mebra.

En oskrymtachtig nijt om Herrans ord och lära,

En lefnad, then i alt ther efter lämpat var,

En trägen embets*flit, tben ro och sömn förtar
För en, tben om sin biord sorgfallig vård skal bära.

En lärdom företedd med ordelag som pryda,

Ett redigt uttal fult med nyttig kännedom,

Ther har vår salige sig nogast vinnlagt om,

Doch altid mast om thet, som mer haft til betyda.

Hvad under är thet tå, om af så många munnar

Hans ryckte med beröm kring vida vägnar förs?

At allestädes hvar hans minue nämnas hor’s,

Man alt hvad lofvärdt är om hans person förkunnar.

Vår verld hur led hon är, doch diärfs hon icke dölja,
Tbet pris, som dygdens folck med rätta kommer til;
Fast minsta delen ett med thessa giora vill,

Vill under dygdens hamn doch hvar och en sig hölja.

Så må en dygdig tå, för then han är, passera,

Och tyckes mig at en, som lychtat sina dar,

Och lemnat efter sig ett allmänt loford qvar,

Har, b vad här ägas kan, sen man ei är här mebra.

Fast solen, sedan hon ifrån oss afsked tagit,

En längtan efter sig i stället lemnat bar;

Doch längtar Alingzåhs och thes församlingar,
Förgäfves efter tben, som döden ncderslagit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/17/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free