- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
40

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POSSE.

Det är min största plikt din ro fullkomlig göra,

Blott at du mig därom än längre orkar höra.

Som ljuflig 8unnanvind de fagra aspar rör,

Och frugtsamt ariaregn ur ljusa skyar för,

Så var det visa tal, som drottning Hedvig sade,

När hennes tårar sig i deras samtal lade.

Jag hörde alt för kärt, jag alt för vackert såg,

När moder8bjertat på dess Ijufva tunga låg.

Min Erik, sade bon, do äger ju mitt bjärta,

Lät ej et vidrigt nej i dag mig göra smärta,

När du nu bädanfar, jag dig ej mera ser,

Hör, hvad jag ber i dag, jag ber dig aldrig mer.

Jag vet, min äldsta son på eder sig försyndar,

Dock unn’ mig någon frögd förr än jag hädan skyndar.
Var intet trög at ge din bror din vänskaps hand
Därmed du gläder mig och gagnar Svea land.

Jag bördt min Waldmars tal ocb tykt hans skjäl så dryga,
A t de dig länge sen ha kunnat öfvertyga.

Res med till Nykiöping min Erik, jag dig ber,

Med Guds hjelp intet ondt därstädes bänder er.

Därmed bon alt sitt tal liksom i tårar dränkte.

BRUNKE.

Ack säg, om printsens ja nu längre sig betänkte?

POSSE.

En liten klippa dölgs i vatnets yttre bryn,

Dock dämpar lätt en våg, som hotar sjelfva skyn.

Ehuru böljans högd långt öfver bergen skryter,

Dock trotsar hennes bat och hennes styrka bryter.

Vid drottning Hedvigs tal ju så prints Erik gick,

Ilans motstånd med en hast liksom sin bane fick.

Det var en segerkraft i bvart et ord han talte,

Straxt han dess sorgsna bröst med sådant svar hugsvalte:
Bort det, jag skulle mot min moders vilja stå,

Jag din befallning gjör, det gälle hvad det må.

Min vördnad8fulla mor, du hela rikets prydna,

Till döden skall jag dig bevisa sonlig lydna.

Och därmed var det alt; om resan blef bestal t
Ocb hon har lupit af båd lyckligt, fort ocb snällt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free