Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUNKE.
/
Da skall vål slippa ut,
Blott at vår rena sak kan nå sitt goda slut.
(tager ut kaniken med sig och låter fängsla
honom, kommer sedan in igen och säger:)
Min kung, nu år det gjordt.
Kon. BIRGER.
Säg mig hur han sig stal te?
BRUNKE.
Han bar sig till därvid som en fullkomlig hjälte.
Jag tror at maken ges ej hela verlden kring,
Ty häkte, död och hot var honom ingen ting.
Kon. BIRGER.
Vår sak är ren förskämd, mitt hela hopp förfaller,
Alt slår olyckligt ut blott genom qvinfolks sqvaller.
BRUNKE.
Kan bända ryktet först nu i sin början var,
Och at det intet än till Svärta hunnit har.
Dr. MÄRTA.
Hör Brunke, du bar rätt i det, som du nu sade.
Ty se’n med kammarfrnn jag saken öfverlado,
Kan jag väl svärja på ej är förbi en qvart.
Gud vet hur Carl Kanik fick veta det så snart.
BRUNKE.
Ku lät oss repa mod och börja med all ifver,
Så at et budskap straxt till Svärta sig begifver,
Som rätt vältaligt är och kan med söta ord
Få print8arne i qväll till kungens eget bord.
I afton måste vi nödvändigt detta vinna,
I morgon är för sent . . .
Kon. BIRGER.
Men säg var ska vi finna
Här i vårt hela bof en sådan skicklig man,
Som et så vigtigt värf utföra visligt kan?
Jag tror du reser sjelf; jag utaf våra vänner
Ej en så slug som du och så vältalig känner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
