- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
75

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ocb när vi uti nod och olycksstormnr varit,

Vi bägge himlens bjelp på lika sätt förfarit.

Hvad grubbla vi då på, balst jag ej annat vill
Än hvad som borer O ud ocb dygd ocb ära till?

Mon’ intet himlens hägn vår rena nit betäcker,

Om afgrnnd8bopen ock mot oss det värsta väcker.

BRUNKE.

Hur knnd’ prints Eriks mod mot dessa anfall stå?

*



NILS KANIK.

At lägga ned gevär faans inkast börjad1 på.

Han sade: Det får ske, fast det ska ske med fara.

Do vet hor1 ondt jag bar at mot din vilja vara.

’Hans kärleksfulla tal jag ej så noga mins,

Hälst Sparren straxt föll in: Men hör, min store prints
Ska)l resan ändtlig ske, så ville jag er råda,

At I ej på en gång tillika följas båda.

Nej, svarte Erik straxt, skall resan för sig gå,

Är bäst at på en gång vi följas båda två,

Ocb at vår lilla tropp sig väl tillsammans båller.

Mig anar något, men jag vet ej hvad som våller,

Det får no bli därvid. Och såleds vardt det slat.

Jost i det samma jag på dörren stal mig ut.

At så för Jöns och Ulf på stunden kunnigt gjora
Hvart enda ord, jag fådt af detta samtal höra.

Jöns tacka och var glad samt mig helt kärligt bad,
Jag ville skynda mig förut till Nykpings stad,

At dig om detta alt i tysthet kundskap gifva,

Just som i detta tal jag kunnat det beskrifva.

BRUNKE.

Jag tackar dig Kanik för sådant vänskapsrön,

Jag vördar din förtjenst, var säker om din lön.

Men säg, hur fick du Iof dig från ditt sällskap skilja?

NILS KANIK.

Jag bad prints Waldemar, han täcktes mig bevilja
Till brodern Carl Kanik at resa in förut.

Af printsen fick min bön et ganska nådigt slut.

A t jag med dig bar talt bör aldels ingen veta.

Jag vill mig skynda bort at Carl Kanik upleta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free