- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
93

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I skolen bara fraro en hälsning till min Marta,

Min tid är snart förbi, men säg bon skall behjårta
De ord bon bort af mig i hennes unga år,

I tid ocb evighet dä henne lyckligt går.

I, mine söner tre, dem himlen mig förlänte,

Er gjer jag förrn jag dör et nyttigt testamente.

I sjuttifyra år jag veriden känna lärdt,

Jag tror mitt sista råd blir er af hjärtat kärt.

En dåre är visst den, som efter kronor fiker,

Soro ur sitt sälla lugn till storm och oro viker.

Dock bo af eder tre en krona fadt ell* får,

Besinna kronans tyngd år mer än mycket svår.

Hans pligt är framför alt i renhet himlen dyrka,

I lagens helighet därnäst består haus styrka,

Den minste af sitt folk han ömsint vare huld,

Ej riket är för hans, men han för rikets skuld.

En allmän kärlek mast uti hans hjärta väger,

Han vet at han däri sin bästa lifvakt äger,

Som gjör hans lefnad lätt, som sorgfri gjör hans natt’,
Et rikes kärlek är sin konungs bästa skatt.

Et folk upstudsigt ej sin konung må förtreta,

Men kungen bör ock ej sitt folk till vrede reta,

Han visligt söke ut sitt rikes rätta väl,

Och vårde det så ömt liksom sin egen själ.

Vid pelicaner må man likna rätte kungar,

Som med sitt eget blod sägs föda sina ungar.

En kung, som eger dygd, vill bäldre vara död,

An lefva yppigt sjelf och se sitt folk i nöd.

Han tager gerna råd af dem, som råda böra,

Men ej i minsta del de hala tungor böra.

Et ärligt riksens råd, som ingen sanning spar,

Han för sin bästa vän uti sin rådsal har.

Han tål ej lismeri för sina öron spela,

Han vet han sjelfver är en menskja, som kan fela.
Därför med fasa sky den, som ger sådant råd,

At hundra orätt sker, när en skall njuta nåd.

Man aldrig bör hans magt på sådan hårdhet falla,

At tillgång till hans nåd ej öppen står för alla.

Han skiljer bvitt från svart ocb odygd ifrån dygd,

Och möta dygdens fart han håller för en blygd.

Med vett, med lag och dom, med ifver ban föröder
Alt hvad misshällighet uti hans rike föder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free