Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min kung gif goda ord och tala väl med Knot,
Så tor det slutas väl, som nu ser bistert ut.
Du Kolart ner åt byn i största hast skall springa,
Och bvar en redlig knekt till kongens bistånd bringa.
Du vet ju aldra bäst hvem man kan lita på.
KOLAKT ISAR.
Och jag skall springa stad, som intet orkar gå.
JÖNS EBBESSON.
Jag tar mig sysslan på och skall det så bedrifva,
At vi till vårt försvar manstarka nog skall blifva.
BRUNKE.
Bed, locka, truga, gråt, strö pengar ut som grås,
När en så farlig storm i våra segel fräs.
Dels bör vår öfvermagt Knut Jonsson farlig blifva,
Dels bör han ock med bön förmås at sig begifva,
At döden ren gjordt slut, bör honom sägas rent,
Hans ifver svalnas, när han ser det är för sent.
WALLRAM SKYTTE.
Jag kan berätta dig, min konung och min berre,
Kanikens häftighet är tusend gånger värre.
Kon. BIRGER.
Hor Brunke, du är visst af sjelfva himlen gjord
At öfverviuna alt med vett och fagra ord.
Gack ut och bjud dem in, säg hvad du ser för jämmer
Uppå oss all ihop . . .
Dr. MÄRTA.
Knut lifvet af mig skrämmer.
Bjud honom vänligt in . . .
BRUNKE.
Han mig ju intet tål,
Jag’blef från första stund hans grymhets vissa mål.
Kon. BIRGER.
Gack, Kolart Isar, du . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
