- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
201

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hvad skall ämnet bli, mån Adam och hans Eva
Af mig ska gripas an uti sin mörka grift,

Hor deras lefnad gjort, at vi i verlden lefva,

Ocb hur des gifte gjort at mången än blir gift;

Nej lät det gamla folck få ro i sina grifter.

De ha nog omak haft i många andra skrifter.

Nå lät så vara då, vi tanken närmre sträcka,

A t se på Abrahams ocb Saras giftermål,

Hur underligen Gud gaf Isak åt Rebecka,

Ocb huru Jacob alt för Rachels kjerlek tål,

Hur många äfventyt man bar i kjärlek lidit,

Men dylikt ämne är ock redan mycket gnidit.

Hvad skal! jag då få i? Jo äktenskapets värde
Jag nu bevisa må af tiden, når det skjedt,

Af den det sticktat har och den oss sedan lärde
At bädda äkta säng i äkta ärbarhet,

Hur barn och tjenstefolk bör lyda far och mamma,
Men dessa ämnen ä’ kanskie för alfvarsamma.

Et annat då, välan: Mån* det är rätta tider

Til bröllops, när som da’n är lång och natten kort?
Jo men, man ligga kan fast solen op åt skrider,

Det är ej altid åt med henne löpa kapp,

Dock si, jag redan kan af dessa saker hämta,

At man mig tycker nu igen för mycket skjämta.

Nå fritt, jag til behag då sätter det å sido
Och väcker Jofyr op med all sin gudabähr,

Med Juno, Mercur, Pan, med Venus och Cupido —
Dock håll, den stora hop må blifva där han är.

Med hed na gudar jag min hjärna fåfängt pärsar.

De redan afskjed fått från våra svenska versar.

Må gjöra, innomriks ej heller ämnen fela,

Vi kunna tala om de gamla, fordna år,

När ungersvännen Scbac med möjan sat ocb spela
Ocb prästen eld utur den bårda flintan slår.

Hur brudeparet sist i sängen sättes neder —

Men tyst, den nya tid tycks fordra nya seder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free