Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ära och afimd.
Där äran har sit hof, vi) gerna afund bo,
B var äran åker fram, plär afund stå på medan,
Bland ärans örter vil ock afunds nässlan gro,
Ja ärans måne plär gå ned i afunds nedan;
Dock slocknar icke där, men straxt i nyet lyser,
Då afund hemsk och flat för ärans strålar ryser.
Den sanna äran är en hundra-årig ek,
Hvars rötter fasta stå, fast vinden skakar toppen,
Ej blifver månan för et hundglafs rädd och vek,
Det är jo gammalt lag, at skuggan följer kroppen.
Lät afunds ormar sig kring ärans armar slingra,
När en gång tider blir, så sku de sig förskingra,
Min vän, om ärao dig vil biuda i än sal,
Så vet at afund står på post i alla hörnen,
Och måttar efter dig med smädskott och förtal;
Ja, hela ärans väg är all beväxt med törnen;
Men sen hon rosen fådt, hvad vil då taggen gälla?
Sen äran vunnen är, stor sak, lät afund skälla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
