Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In samma: någon fra ell’ jungfru vet jag ej,
Af den I icke giordt ett lastfult conterfeij.
ARNOLPH.
Ja ratt, så ba jag sagt, det ar ju roer än kunnit,
At ärbarbeten all hos konet platt forsvunnit,
De lefva alt for fritt; ocb på ett lättsint vis
Vill’ alla lefva nu, soro damer i Paris.
I klär ocb eqvipage, i roeubler ocb librier,
I tafel, spel och dans, samt fler galanterier,
Vill’ alla vara främst och täfla med bvar an
Til mycken plåga för en stackars gifter man.
Är ock väl något land ell’ stad uti Europa,
Der flere fromme männ fins på en ort tilhopa,
Än äfven här bos oss? Jag kan’et ej förtiga,
De alt för flata ä mot könet sannerliga,
De skrämma könet bort med sina klemogheter,
I det de bändren gie åt deras lättsintbeter.
Ach, säll den forna tid, då ärbarbet regera,
Då bord’s ej annat af, än kyskhet, dygd ocb ära;
Då var en q vinnas id på råcken sin att spinna,
Ocb dottren föddes op vid nål ock knyple-pinna,
Då gick i kiöket sitt en fru med visp ocb slefven,
Ocb dottren daglig satt med spol i band vid väfven,
De gingo alla slätt i bemväfd ylle kläder,
Med tuckt ocb sparsambet, och tråss, med så stor beder,
Som denna tidens frur, som braska nu så mycke
Uti all yppighet, blott til at vinna tycke
Hos våra ungersvenn’, som med sitt flatterie
Förleda könet til ett slijkt coqvetterie.
Tilförne var en fru altjämt i huset bernma,
Ocb bölt med folcket sitt en daglig räfste-stämma.
Hvad bon af mannens vinck ocb ögnablicker såg,
För benne, som en lag, altjämnt i sinnet låg.
När mannen ute var på sina arbets ställen,
Dref hustrun sysslan sin från morron in til qvällen,
Med hennes sparsambet ocb hushåls- slögder all,
Oiord* mannen årlig sig ett vackert Capital.
Men nu är könet vårt, vas-tri, belt annars lärde,
Ty det är nu gement för fruer utaf värde,
A t så enfaldigt vis, som fordna seden var,
I ärbar busbålds slögd förnöta sina da’r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
