Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocb bon såg ingen hond ell’ oxe gå förbij,
Soro bon ej gladdes åt, som bad’ bon er fått sij.
Q IzitrÄci©-
AGNES, HENNING, MALIN, ARNOLPH.
ARNOLPH (möter henne hel vänlig.)
Agnes, med som i hand, är mig ett kärligt möte!
Jag länge varit bar från er, min Agnes söte;
Ar I nu glad at jag har feommit hem igen,
Min lilla Agnes säij, är det ej så? . . ,
AGNES.
Jo, men!
ARNOLPH.
Ja, jag är ock så glad. Men säij meij bar* I farit?
Hur bar I mått den tid, mä’n jag har från er varit?
AGNES.
Jo men, jag tackar er, jag ba’ mådt tämlig väll;
Om mygg ocb loppor mig ej bitit bvarje qväll.
ARNOLPH (ler.)
Nå, nå, I ska snart få den, som dem från er jagar.
AGNES.
Acb, det vor’ mycket väl, i dag, om er behagar!
ARNOLPH (hel kärligt tar henne under
hakan och talar som man
talar med barnen.)
Acb ja, kår Agnes min, så skön, så söt, så frommer,
Haf litet tålamod! ja* tommer snart, ja* tommer.
(tar sin förra min igen)
Hvad har I eljest giordt, mä’n jag ha* varit borta?
AGNES.
Jag har, som I befalt, sy dt färdig eder skiorta,
Och två cornettér har jag ock så skurit till,
At ingen fingers monn bar kommit er til spill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
