- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
289

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

\

Ed ärlig menn*8kia, som emot fen vedergällning

Kan för mig rätta at en liten sär beställning.

Jag skulle gierna se, at døn på något sätt
Til Agnes bemligt vis knnd\ skaffa en biiliett.

Förlåt den fribet jag mig tar i det^a falle,

A t bedia er bärom, I veten ju, at åUe

Helt gierna tiena plä i slike mål sin van,

När I beböfven skal jag tiena er igen.

Jag hade fuller nyss en redlig viss matrona,

Som giord’ mig denna tienst, men vreda himlen to‘na
För några dagar se‘n, från så en syssla kär,

Til stor afsaknad för mång brafver cavallier . . .

ARNOLPH.

Adiö, adiö, far väl, jag kan ej längre bida.

HORACE.

Far väl då herr Arnolph;^roen lät mig icke lida
För den förtroligbet, som jag i vänlighet
Har eder giordt utaf min kärleks hemlighet.

S ZLrrtr&cie.

ARNOLPH (allena.)

Det olyck8-brefvet har mig döde-knäppen gifvit,

Mitt bierta brister mig, at jag så narrad blifvit.

Hvad tvång bar jag ej haft, at döllja min förtret
Utöfver detta bref och Agnes listighet.

SkulP jag väl nånsin trodt, at detta dumma stycke,
På en så kortter tid i hast skull1 lärdt så mycke,

At bon skull4 veta re(n på så inbundit sätt,

At yttra hiertat sitt uti en amourette.

Min sann, det brefvet giör mig aldeles förvillat,

Jag bar om henne mig hel annorles inbillat,

Ty ant(en har hon sig fördolt på sådant sätt,

Eli’ har ock binnen sielf i henne satt det vett.
Det ångrar mig, at jag den leskan så afhullit,

Och at mitt kära val på sådant as har fullit,

Jag lider tvefalt, at bon från mig lockad är,

Min kärlek lider våld, min ära sker förnär.

XIX: 19.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free