- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
290

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om jag na giorde rätt, så skall* jag 6fvergie‘na,

Ocb låta benna fritt til sin olycka skiena;

Men acb, at ofvergie sin kärlek det ar hårdt,

For en verliebter sial år steget altfor svårt.

Jag som alt mitt förnuft bar vaodt på detta valet,

Ocb finner med all skial, at jag har valt rätt galet,
Jag alskar’na ändå ocb kan ej ta’ det slat,

At hennes kärlek or mitt bierta drifva at.

(betäncker sig litet.)

Men är jag ej en narr ocb rätt en ålskogs fioller,

Som, 8e‘n jag narrad bli’t, ändå så bicrtlig båller

Af denna skiälmske-kropp och täncker, at jag än
Kan bringa henne til sin skyldighet igen?

(betäncker sig litet.)

Jag vil gå litet in ocb si, om hon ock skiammes
For det bon nu ha’ giordt. Tör bända bon ej kännes
Vid detta skrefne bref, och at det osant vor*.
Acb, om dä voro så, bvaj} vor’ min lycka stor!
Acb, himmel, fria mig från denna borne-krona,

Som jag nu frucktar for, men vil du mig ej skona
För sådant öde, acb, så gif mig, himmel god,
Med cammeratren min* ett stilla tålamod,

Ände på III acten.

IV Acten.

1 Tti tz*o y

ARNOLPH (kommer hastigt in.)

Jag löper af ocb an och kan ej trifvas inne,

Jag täncker hit och tit, ocb mitt förstörda sinne
Vet intet något råd, bur’ jag skal Agnes dra1
Från denna karen, som des bierta kiusat ha*.

Hvad för en spotsker min gaf bon ej, då jag sade,

At bon giordt illa i det bref bon skrifvit hade,

Långt från at bon derfor* skull* blyas någon gran,
Så såg bon mig och alt mitt tal med löije an.

Men acb, ju mer jag såg, at hon var mot mig tvårer,
Dess mera vardt jag tänd, dess raera vardt jag kårer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free