Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORACE.
Så vil Iy berr Arnolph, den vänskap mig nu giöra?
ARNOLPH.
Ja, visserligen, ja, det är mig alt för kärt,
At jag i detta mål kan främja nöijet ert.
HORACE (går bort.)
Ach, eäll är jag, som får i morgon stunden denna
Gå bort ocb ta’na bit samt lämna eder benna.
ARNOLPH (allena tar hatten af sig,
bockar sig åtskillige gånger
för sig och säijer.)
Acb, himmel, tack» stor tack, den fägnad du nu giör
Är större, än at jag kan tacka dig derfor’.
Du bar väl bärtils giordt mig bundrade förtreter,
Men detta giör, at jag dem alla nu förgäter.
Q intrÅcle.
AGNES, HORACE, ARNOLPH.
HORACE (förandes in Agnes vid
han-den säijer åt henne.)
Tag intet illa up, min skiona, at jag för
Er i ett annat hus, som en min vän tilhor.
(Arnolph gier henne handen, utan at hon känner honom.)
Si bär är samma vän, så trogen buid ocb såter,
Åt hvilken jag er nu så länge öfverlåter.
AGNES (til Horace.)
Så. går I från mig bort? . . .
HORACE (til Agnes.)
Jag måste väl, min vän.
AGNES.
Ach, käraste Horas, så kom då snart igen!
HORACE.
Min kärlek, skiöq Agnes, mig nogsamt dertil drifver.
XIX: 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>