Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har I ja sielfvor sagt, at nar man gifter år,
Så år det ingen synd at hålla manfolck kår.
ARNOLPH.
Ja då så trodde jag, at jag skall bli din maka:
AGNES.
Hvårföre trodd I det? Jag bar ju aldrig jaka.
ARNOLPH.
Så står da nu då til, at han år din amant?
AGNES.
Ja b varför’ icke då, emedan då å sant.
ARNOLPH (helt kårligt.)
Ach, b varför ålskar du’n? . . .
AGNES.
Arnolpb, jag rår ej före.
Hvi bar I ej, som ban, er skaffat det humeure?
Om I med liuflighet bemöt mig såsom han,
Så had I, tror jag, bli’t så snart som han min mann.
Han målar giftas af så liafligt och så kårligt,
At giftas i bans mand år obeskriflit hårligt.
Men der mot bar jag. bordt, at I beskrifvit det
Liksom ett stånd upfylt med idel ångsligbet.
ARNOLPH.
Men viste du då ej, at det skuli* mig mishaga?
AGNES.
Har’ skalf jag veta då? Hvad har I vål at klaga?
Hvårföre bar ej I, som han, giordt eder Sit,
Med liufliga maner at vinna biertat mit?
ARNOLPH (vanlig.)
Har, kan du såija då? Har jag ej efter tracktat
At vinna dit behag, men hvad bar du det acktat?
AGNES.
Så mast’ jag tilstå, at Horas kan mer ån I,
Ty ban vant tycket mitt, straxt ’jag fick bonom si.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
