Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ECLOGA I.
Meliboeus. Tityrus.
Innehållet.
Sedan Virgilius, som förestaller sig här under herdens Tityri namn, hade uti inbördes kriget efter Bruti och Cassii nederlag blifvit af thet segrande partiet fördrifven ifrån the hemman, som han
ägde kring Mantua, kom han til Rom; ther fick han medelst Mæcenatis ynnest nåd hos kaiser Angustus, och sina bortmistade hemman igen. Herden Meliboeus prisar honom lyckelig, och beklagar sitt
samt sina medbroders öde. Tityrus berömmer Angnstum och prisar sitt tilstånd.
Meliboeus.
Tityre, tu som b vilar i skygd af lommuga boken,
Spelar å pipan söt tina linfliga vallare-qväden,
Stackare jag måst* ha’n och lämna the frucktbara plögder,
Samt mina faders bygd, tn, Tityre, siunger i skuggan
Om tin skön* Amaryll, at genliud skallar i skogen.
Tityrus.
Guden vår, Melibé, skanckt oss har sådana noijen,
Therför* ock ban skal vara min helgd och firas evårdligt,
Af mina lamb skall offer tidt på thet altare brännas,
At mine får bär vallas i fred och i stillo mig unnes
Siunga hvad belst jag vil, jag endast hafver af honom.
Meliboeus.
Jag ther ock ej förtryter upå, men mera förundrar,
Hvarföre man så köres ifrå sina bygder ocb hemvist.
Marck, buru fårena min* jag sielf måst drifva med ängslan,
Et kan näppliga gå, thet tvillade nylig i skogen,
Ocb vrok lambena bort, som skulle föröka mig bopen.
Tbetta förut bär spökade jämt: ho lade’t å sinne?
Jag min*8 eken af åskan rörd oss bådade thetta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
