Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocb öfver alt bos oss upgå then kostliga balsam.
Men när bielte-beröm samt fadrens bärliga dater
Bli’ tig kunnog’, ocb at tu dygden rättliga känner,
Tå skola fälten utaf sig sielf gie rikliga skiörder,
Ocb vin-drufvo’na röd på tistel afhemtas å törne,
Eken torrer och bård skal svettas nectar ocb bannog.
Dock lär något i folken qvar än finnas af onska,
Som tbem kommer at ila til bafs samt städer at omgie
Med bollvärkena stark’, och jorden at ärja med arbet.
Ann’ ena reso lär en ny Tipbys ocb annat et Argo
Föra tbe kämpar bort uti nyare strider ocb örlog,
Ann’ och en annan Achillis tör til Troja^beskickas.
Men när åldren tin then manliga styrekan bar hannit.
Tå skal farten å siö med byten och kandeln opböra,
Tå lärer ock bvart land sielf gifva tbe nödiga vabror.
Ej skal plogen å. mark, ej lian brukas å vinträ;
Äker-mannen ur oken svår skal oxa’na lösa,
Ullen ock ej skal bafva behof at konstliga färgas,
Gumsen i bet bland blommor sielf skal färga sig ullen,
Jämvel ibland uti saffrans färg, som präcktiga gullet,
Lambena små, som lågor å -bloss skola lysa på fältet.
Sådana tider säll’ ha’ sielfva nornor enhelligt,
Enligt ödets slut, at spinna befalt sina sländor.
Träd nu således an tin prisliga vandel i tiden,
O, tu dråplige prins, tu Jofurs värdige foster.
Märk, buru verld’nes ofantliga klot af tyngdene svigtar,
Märk, buru jorden ocb bafven vid samt himmelen hoga
Almänt glädia sig åt tben nalkande bärliga tiden.
O, at dock mine da’r och åren räckte så länge,
At tina träffliga verk jag värdliga kunde beskrifva,
Orpbeus ocb Linus ej skull’ öfvergå mig i songen,
Fast än bägge tbe räkna sin ätt från guda’na sielfva,
Han från Calliopé, Linus af tben guden Apollo.
Om Pan täflade med mig i song, och at Arcader alle
Dömde, så skulle för Arcader all’ Pan sann’liga tappa.
Börja så, värdige pilt, le liuft, drag känsel å modren,
Modren i rundan tid för tig haft ängsliga stunder.
Börja! tben icke föräldrar giedt sitt kärliga löje,
Spisa kan ej vid gudens bord, ej äga gudinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
