Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skalkar skal jag bindas af er? sad’ gubben i löje,
Gossar los e’ra band! Nog, I mig sedt vara bunden.
Få skolen i rätt nu tbet lofvade qväde, men Ægle
Årnas en annan lön. Strax han då började qväda.
Och tå såg man i tackt skogs-gudar å diurena dansa,
Ekar styfva the stod’ och runkade toppa’na stela.
Aldrig frögdade sig så Parnass öfver Apollo,
Ej så bergen i Thracers land åt songaren Orpbeus.
Ty söng han, thet början af alt var idel et öde,
Samt huru granden små vor’ fröet och åmne til all ting,
Jämvel och eldens början, och att utaf ämnena thessa
Veriden och alt som fin s tbor uti vor* komne tilhopa.
Se’n at jorden hon hårdnade samt bof vatnet ifrån sig.
Sedan at all’ ting fick sin skapnad af arten i fröet.
Jorden hon häpuade, när hon först såg solen å festet.
Samt buru skya’ne drefv’s, och regnet duggad’ af himlen,
Skogar började till at te sina toppar i vädret,
Och tbe skapade diur hel sälsamt synas å bergen.
Se’n om Pyrrhæ stenar och om gull-tiden å then som
Stal utaf himmelen eld och nu hiert-frätes af örnen.
Se’n hor’ Hylas vid källan blef af nymphrene bortförd,
Och hur’ å stranden roptes: Hy la, Hy la! Käre, hvar ästa?
Pasiphaé, som sällare vor’, ther oxar hon aldrig
Sedt hade, tröstar han i thes lust til hvita then oxen.
Acb, min olyckliga mö, hvad dårskap kom tig i sinne?
Præti döttrar ropade giält som qvigor i marken,
Men ej fingo the lust til sådan oliker en älskog.
Och som the sig frucktade mäst för dragare-plogen,
Kände the tidast åt, om them växt horn uti pannan.
Ach, min olyckliga mö, tu löper i bergena villse,
Medan at oxen i blomster-säng sig hvilar i lunden,
Och uti skoggao sval tve-tuggar betade gräset,
Eller går och följer en ann’ af fremmande hiordar.
Nympher, stängen i kring skogs-lunden fastan en baga,
Söker granliga upp över alt thet tappade diurets
Irrigt trampade fiät, han Lör sig sökt uti lystnan,
Ante’n fetare bet’ ell’ och blit lockad af andra
Följa med hopen i fierran mark uti stallen i Gortyn.
Söng se’n hur’ Atalanta så snäll vardt vunnen i loppet,
Se’n Pbaetontis systrars färd och vanskade skapnad,
Hvilka bevuxne med amper hark blefv’ vände til ahlar.
Se’n huru som vid Permess flod then ädele Gallus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
