Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gäll-liud Mænalus ur, hans tallar tala på berget.
Hörer och altid på, når herdar siunga sin ålskog,
Lystrade jämväl upå, när Pan först spelte på pipor.
Börja så på, min pipa så giåll, at klaga mit öde.
Mopsus får vår Nisa, hvad har man ock icke te vänta?
Gripen och hästen pare så sig, med tiden ock hinden
Lär sig våga så skygger i skog at dricka med hunden.
Tånd brud-fackelen op, nu får tu, Mopse, tig hustru,
Ströd nu nötter ikring, si bröllops-afton är inne.
Börja så på, min pipa så gåil, at klaga mit öde.
Tu tin liker ha fadt, all andra tu Nisa föracktat,
Vid min pipa så söt tu vämjes, och icke behagar
Tig min fånad, och ej mine raggote, skäggote getter,
Tror och at icke the gudar lär slikt hämnas i tiden.
Börja så på, min pipa så gåli, at klaga mit 5de,
Jag mins tig så späder och ung med modrena plocka
Äplen uti vår äng, och sielf jag visade vågen,
Fylt bade jag tolf år, och trådt i tbet andra tber efter,
Och kund, nappligen up til qvista’na räcka på träna.
Acb, hvad ifrån then dag har jag ej lidit af älskog,
Börja så på, min ,pipa så gåli, at klaga mit öde,
Nu vet jag huru kärlek ä, fatt, han ar alstrad å hergen.
Ismarus ell’ Rhodope, samt hos the vill-Garamanter,
Samt år ntaf hel annan en art och födsel, än andra.
Börja så på, min pipa så gåil, at klaga mit öde.
Kärlek hrackte ther hå’n Medéa, hesmitta sin, hånder
I sina soners blod, acb, obarmhertiga moder,
Hvem var grymmare, modren svår, ell också Copido?
Hau var gryro, men grymmare var then olyckliga modren.
Börja så på, min pipa så gåil, at klaga mit öde.
Nu må vargar i skog fly bort för fåren, och ekar
Båre the gyllen’e fruckt, Narcisser våxe på granen,
Och the nedriga liung utsvette then härliga kådan,
Tåfle så svanor och uglor i song, samt hvar och en herde
Blifve på bergen en Orpheus, och en Arion i vatnet.
Börja så på, min pipa så gåil, at klaga mit öde.
Alt må dränkas i bafsens diop, far väl, mina lunder,
Hår af klippone ned jag mig nu storter i bolljan,
Thctta var1 ock then skånck, jag sidst tig, Nisa, forårar.
Nu, min pipa så gåil, hålt opp at klaga mit ode.
Så vor’ Damons ord, men svaret af Alpbesibæus
Siungen songe-gudinnor sielf*, ho göra kan all ting?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
