Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ECLOGA IX.
Lycidas. Moeris.
Innehållet.
Thenna ecloga är upfyld med idel klagan. Ty når Virgilius, som
här bär namn af Menalcas, igenom keisarens ynnest fick sina åkrar
vid Mantua igen, och reste til at taga them i besittning, hade han
så när ander vägen blifvit ihiälslagen af höfvitsmannen Arrio. Ty
låter han the sina, som likaledes sökte at få igen theras åkrar, thet
veta, och råder them at skicka sig i tiden.
Lycidas.
Svart bär resan i dag, min Moeris, raon* in i staden?
Moeris.
O, Lycida, man lefvat ha’ nog, nti bygden ä’ gäster,
(Hvem skull’ uånsine trodt?) vårt bygge the säja sig äga:
•Alt är, säja the, vårt, bär ut, invånar^ gamle.
Stackare vi måst’ nu them gie (ty lyckan är omvänd)
Eidena våra så späd’, the trefnad ock hafve therefter.
Ly cidas.
Jag förvist bäver hört, at hela thon afiiga marken,
Alt från bergen och in til ån, samt ymnoga betet,
Tber tben bök, som toppen är af, står änn’ uti stranden,
Blir i bebåld, och tbet för vers, som giort ha’ Menalcas.
M o e r i 8.
Rycktet har också gått, men vår’ enfaldige verser
Hos tben krigare-flock så litet gullit och acktats,
Som the menlösa dufvors knori plå’r gälla för örnen.
Hade man ock ej sökt all split med tbem til at undfly,
Som til lycka förut mig kråkan troliga varnat,
Hade Menalcas å Moeris tin mast sedt sina dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
