Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad bande, när ban sist lät sin Thalia höra,
Ocb tänckte Pboebo likt et mästerstycke göra?
Han sielf ocb versen hans de fingo sådant slut,
Parnassen ropad’ båll, Satyri buta’n ut.
Han är ock blifven sen så vahr af detta fallet,
At ban sin Pegasum bar alt jämt in på stallet,
Och brokar bonom ei, om icke då ocb då,
När 8kalde-ådren hans som hårdast tränger på.
I vet ock bur’ det gick med den sielfkloke Ab bas,
Som ville rätta op en stålter Mausolée
At täcka Dorcas; men han fick med nesa se
Sin verser hånas ut och af bvar man begabbas.
Hans häcklare vor’ väl, gu nås, otaf de smärre,
Ocb giorde liksom den, som sätter’ träck på fläck
Så tiockt, at fläcken skams för tben påsatta träck
Ty mot bans lumpna vers vor’ tadlarnes än värre.
Ty fruckten er I vers ocb blifven beldre stilla,
I ba’n en säker plats bland dambet på min by Ha.
I är’ ei prydde nog för lärde mäns omdömen,
Ty blifven häldre qvar i edra förra gömen. I
I mörkrets nngar, jag bar sagt er som mig tyckes,
Jag bar ert öde spådt ocb bvad I fån för slut.
Jag bar — Hvad är det mer, I viljen ändå ut,
Nå, nå, ja, ja, gå, gå, få se bur det vil lyckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
