Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskans forganglighet
-Hyss Där som jag en gröner skog med trötta fotter mäter
Ocb tänker, bur vår nselbet med tidsens kårtbet träter
Om rangen, ho som bättre lärdt vår verld at göra svår,
Förloras jag uti mig sieli ocb vet ei bvart jag går.
Jag hade litet förr förstådt en väun, som afsked tagit,
Ocb at i Herrans ordnings-nbr hans upbrots-klocka slagit,
Härvid gaf nu eu ängslig suck hos- mig deo andra svar,
Acb, ropte jag, förgängligbet åt alting nycklen har.
Jag fölgde mina tankar ner i Ådams grifte-läger,
Af hvilkens fall vi balte än, som Herrans bibel säger,
Jag fanu ei någon enda raatk i jorden mera qvar,
Som i vår stamfars multna stoft, sitt visthus fnnnit bar.
Från Adams inte reste jag til andra gamla fäder,
Jag såg, ocb si, förgänglighet var theras helgdags kläder,
Them jag af intet väfda fann. O, at vår evighet
Förbytt sin drägt för syndens skull i sådan flycktigheL
Jag fölgde. foten, tils ban mig fram til et benbus förde,
Tber lågo biulen skringrade, som uhren fordom rörde,
Jag menar härmed, at jag såg tbe döda menskors ben,
Men jämmer, at förgänglighet bortgnagit köttet re*n.
Staxt öpnade tbe dödas ben för lefvandom en kyrka,
Jag såg the dödas knokor bär förgängligbeten dyrka,
Hon had: en vagn, tben tiden sielf med bleka hästar kör,
Hvarmed hon sig ocb sina barn til theras inte för.
Här föll mig in, bvad jag nu är, ba tbessa knokor varit,
IIvad tbe nu äro’, blir jag ock, när dagen min framfarit,
Förgängligbetens spenar jag så väl som thessa dir,
Skönt jag thet mindre på mig sielf än uppå tbessa sir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
