Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödstankar.
0, meniska, tu dröm, tu lidsens kuller-klot,
Tu lyckans gyckelspel, som med så stoller fot
På jorden går, liksom bon ej tin moder vore,
Si, såsom luften stads går rundt om tig ikring,
Så år titt lif en punkt i dödlighetens ring,
Fast runne än tin blod från Oden, Frigga, Tbore.
Tu ål ju dödsens fruckt, för än du födder var,
Och Adam tig ännu i sina länder bar,
Tu didde dödsens ram oti thet mörka stilla,
Inunder modrens bröst, ja förr än siålen fann
Sin verkstad i tin kropp, tig döden redan bann.
Hvad vil tu dödsens barn tig om titt lif inbilla?
Med dödsens sänning-bod dagtiogade tin mor,
Når to i liuset kom, död var jo lifvets bror,
Så snart man sade, si en menniska är födder,
Med döden delar tu bvar andedragt i tu,
Tu ger åt döden skatt af hvart tin lefnads nu,
Hvart fiät går närmar tit, tber tu sist blir förödde
Tben späda vaggan man ju ofta bogga får
Af samma trådet, som ger timber til vår bår,
Går lifvet längre, bli docb kraftren sidst forslitne,
Som matk i äpplet tär, tils äpplet blifver alt,
Så tär ock döden tils vårt alt blir blekt och kalt,
At menn’skan varit til år askan sedan vittne.
Ja, döden är i alt. Vi ämnen utaf sand,
Vi en fornuftig jord, som rörs i dödsens land,
Få intet bär, som ej bär dödligbetens kläder,
Mång ädel tanke får sin graf i biernan vår,
Mång eldig lusta får i biertat vårt sin bår,
Alt bär sin vansklighet, som våra sinnen gläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
