Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S& g&r thäd mäd vår Kropp; ban är en bildad moll;
Nu står han stark ok räät; strax signar han omkull..
I Spånor, Halm ok Strä Eldsåogan lätt uptändes;
Män see dock til, hur’ snart han brunnen är til ändes!
Så gåi* thäd mäd vårt Lijf, som sig så täckt framteer:
Nu .lyser thäd så liufft; strax synes thäd eij meer.
Ach Himmel! hvij är dock vårt Lijf så stackot blifvit!
Hvij haar Naturen eij oss tus end’ Åhr med-gifvit,
På hvilka vij Guds värk å Jorden måtte see,
Alt til den Högstes lof ok v&r förnöijelse·’
Män hvad, Ach hvad vill iag tig, Gud, min Gud, förskrifva?
Vill iag mäd mitt fÖraufft i tin Rådkammar klifva?
Förlåt, o store Gud, förlåt mitt öfverdåd!
Vij farom vill, män tu äst rätt i all tijn’ Råd.
These iag mäd all min hog uppå tin godheet tänker
Ok til then vissa Tröst mitt heela Hierta läneker:
Om nu ett Sorgedag min Kropp bort-röfvar hän,
Skäl sist en Glädiedag mig honom giee igän.
Ty vil iag aldrig meer i Sorg mig öfvergifva,
liän ujti Lyf ok Död vij d, roligt sinne blifva.
Villtu mig kalla nu, väl ann, iag är til reds:
Villtu,’ iag lefva skal, min Gud, iag är tilfreds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
