Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tå ett oekapat. hijsligt öde
Var, thed dock slätt als-intet var,
Gud sielf af Kärleks öfverflöde
Then ganska Verlden skapat haar.
Af Gud blef Kärlek först utsänd:
Til Gud bör han ock blifva vänd.
Hvem är, som än ditt lopp förmeenar?
Hur1 är din Mackt så underbaar!
•Jord, Himmel, Vatten du för-enar,
At thäd lijf får, som lijf eij haar;
I Elden haar du ditt hemvist;
Du äst i Verlden först ock sist.
Förutan dig är alt i tystnad,
Ohyggligt, mörkt, ijs-kait och dödt:
Mäd dig är alt i liuflig lystnad,
Frögdsamligt, täckt ock som nyfödt:
Som Norden för all Segel-nåål,
Ästu för all Natur ett Må&l.
Ett urvärk snart af gången stannar,1
När thed eij haar sån tyngd oek vickt:
Alt vårt beställ thäd samma sannar,
När thed eij är af Kärlek qvickt.
Då är vårt lijf en, ork-lös Död,
Vår hog en Dröm, vij sielf en söd.
Du äst, som ädla hiertat adlar,
Thess nedrig tancka är tin soot.
Förutan dig man bittig sadlar,
Dock kommer aldrig foot om foot:
Du äst en drifft uti vårt Blood,
Du yrker, styrcker alt vårt mood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
