Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haar iag en gång utur Folks-samfund farit,
Blijr seen mäd mig, som iag bad’ aldrig varit:
Jag blijr uthi däd långa tysta bräckt:
En långlig Natt haar stillt min* Been och Länder,
En långlig Sömpn mijn’ Ögon, Fötter, Händer
Haar eammanlagdt.
Ett annat Folk då Soolens Klarheet ckådar,
Min Lägerplass en ann mäd Föttren trådar.
Ack, at jag sielf blijr Sinnelös til Mull!
Jag haar speelt ut, min vandring haar en ända,*
Mitt Glaas är ut,, min Trå är af, min Slända
Är spunnen fuU.
Hvy vill iag då om Verlden sorgse vara,
På Sjö ock glö stoor Lycka effter fara,
När mig strax bör en öundvijklig död.
Skull’ iag mig sielf i Sorg ock oroo föra,
Hvad voor’ thet meer,*än mig i L jfvet göra
Onödig nöd?
Träd, Frjjheet, fraam i oförfalskad’ Smycker,
Träd fram ock bryyt mitt Ook i tusend’ stycker,
Mitt Ook mad alt sitt träle-Hjkt besvär,
Mitt Ook, thet jag sielf-villigt på migh lade,’
Då jågh af Oförstånd til Skuggan sade:
Tu äst mig kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
