Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII. «de om Fönwfftet och V illi an.
©Fast mycki, mycki gott har Gud oss Mänskiom gifvit
Ock oss thess rätta bruuk i Vettet föreskrifvit:
Män vettet är ett Frö, som vill af lärdom växa,
Därtill Förfarenheet oss daglig geer ny läxa.
När nu vårt; vett har lärdt rätt ondt ock gott åtekillja,
Så haar vår gode Gud oss också gijfvit Villja
Thet onda til at fly, thet goda til at söka,
Och så Gudz Nådes låån mäd egen flijt föröka.
Män ack, ett Tycki är, som oss alt falskt inbillar,
I föll je mäd en Lust, som ock vår Villja villar:
Dem haar eij du, vår Gud, dem haar ovännen plantat,
När Mänskian var ut-om dijn’ Budords Gränsser slantat.
Mäd desee haar altså hvar Mänskia fått at kämpa,
Thess antingen hon dem, ell’ ock de henne dämpa:
Hoo vinner, får en Skänk, en herlig Skänk til Löön,
Eif Skänk som öfvergår alt Mänskie-hopp ock böön.
Män i, förmätne Folk, som högt och vidt upgaapen
Ock hälsosamma Råd så HierteståUtiskt aapen,
Vist komma lär den Dag, i skolen blij så klämta,
At hvar ock en skall sij mäd Gud är eij at skämta.
δ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
