Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kryddesangiars barn, eom der så liuft uprinne.
Sig alt för liten tijd i sådan prydnad finne:
Snart räcker stielken fram en outsprucken knopp.
Åskodarens begär, et liierterörigt hopp.
Men lät den knoppen först til Rosenblad utspricka;
Lät seen en middags-Sool med heta strålar sticka:
Lät susa Nordanbruus, lät falla frostens tvång,
Då blijr en Dag dess up- ok nedergång förlång;
At, när den svale Natt sin upgångs trappa vinner,
Man intet mera qvart, än snöde stielken, finner,
Den intet mera kann, än klaga/ ded så brått
Dess heder, prackt—ok prål til intet är förgått.
Ok om en älsken hand sig den at plocka hastar
At vinda sig deraf små krantz’ ok kryddeqvastar,
De pryda täckt sit rumm, men are flye ting,
Hvars Väsend’ ombeskrijfs af någre Timars ring.
En annan Ährekranss är, den dit Hufvud ägnar;
De stoor’ Gustavere ätt är, den dit Hierta hägnar;
De raske Karlars blood, de Svenskes Ähretröst,
Omtrilrar än i dag i dit hög-ädle bröst.
Din Fäders-stamm är stoor: förklara Land ok Städer
Dig Fäder-värdan Son ok dem Son-värde fäder!
Den lätte flättians flärd för tide-spilla halt,
Men vackre daters id för blomman utaf alt!
Sij, Himlen för sit Lius är framgent ähra värdig:
Så börd, i hvilken fins Högheet ok dygd framhärdig.
Men hvad et Hälleberg, en gråsten, en Coloss,
Ded är en förnäm ätt förutan Dygdens bloss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
