Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Täckliga klänckte sigh up, huru mödan stridde med bogen,
Visserli troor jag til hennes högtbeprielige skönheet
Dig ha bevekt och henne til hielp tig haetliga drifvit.
Armarna, hvijte eom Sniö, hon ymsom räckte & sträckte;
Fingerne, miuke som Ull, och Silkesleneste Händer
Grepe så snöplig uthi dhe fuul’ och ovärdige Stenar;
Fötterne kringade sigh at hielpa then hängiande Kroppen;
Bröste nu hårdare gick op ä ned; de krijthvijta Kinder
Rånnade nu mer å meer, som Rodnan i Väster om Affton,
Lijka som Tusenskön aff Purpur sticker i synom.
Hade du sitt dä Jag säg, du skulle raä4 mig hafva sannat,
At den däylige Kropp, de hierteqvickande Lemmar
Bättre ha tdänt pä ett annat Rum och miukare stalle.
Flijt vinner alt: när vij medh flijt hade Lyckliga vunnit
Bärgzkullen in, då strax togh iag den geenaste Vägen,
Hvilken leeder äth Ächta-Stad, mitt rolige Hemvist.
Där äro Lust och Frögd ibland Invånaren* alla,
Doch uti allo thy, som alfvar å prijslige Dygden
Bäst anstår, hvad manligi Sinn* bäst sämer å tämer.
Du, högst-önsklige Frijd, du, Himmels-reneste Kärleek,
Här hafven i utvaldt Ehrt Heem och rolige Hvijla,
Här hafven i med Lust de behaglige Mänsklige Hiertan
Bracht til at älska hvar ann i een evig blomstrande Sommar.
Otroo, dödligit Haat, den Ungdoms-hvispsinte flättian,
Mord, Stöld, Ärgirigheet, all önskas Moder och Amma,
Jämte hvad annat meer bedraar de Mänsklige Tankar
Aldrig in om des Port såg Mann än rotas å grönskas.
Skulle så bäras til, at Nijt och afvuge Tankar,
Sorg och vidrigit Qvaal fast oförmodliga funnes,
Äre de doch alle slätt förgifftige, fremmande Krydder,
Hvilke här inn hafva fölgdt de syndige Mänsklige Kroppar.
Hijt jag leeder och föör min högt affhåldne Lis illis.
Då hon kommer här ann, seer Hus, seer Eld uthi Fönstren,
Bleff hon högliga glad och mig på thet högsta betackar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
