Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ved sig. När Aa skrifftfolcket vore ein koos, gick han tifl
Prästen, beklagade sig, att honom infölle stundom svåre
tanc-kar, dem hän icke förmådde afélå, nembligen att slå ihfihl den
han först öfverk öm. Prästen badh honom bedja gndh att
afvända alt ondt. den andra sade: dä hiälper inte, ock rätt
tth kommer deth åt mäy, Nappa medh deth samma elfter
V&ijatt, (sombligé saya kttifven i andra1 Editioner). Prästen tar
till fötters och leinttar Penningmössan, dän som dän andra
kom vähl till måtta; Jåg menar till een lijten tijdh. Ty
eliter éen Hånad blef denne fasttagen och förd till Kinckeby.
Uthi een Siöstorm befalte Skepparen sina Passagers att
kasta i Siön det tyngste, som dhe hade. då tog een sin hustru
ocli slängde Öfver Bord, säyandes, att han intet tyngre hade,
ätt henne.
En Munck och een Protestant fölgdes åth på een väg.
När dhe komme till ett kores, giorde muneken sitt Jteverentz
som vanligit. Se’n komme de till ett trä; då sade
Protestanten åth Muneken: hvij giör ni icke Reverentz för dä-där trä,
så vähl som för koreset, som och är trä: Muneken. svarade:
hvij kysser ni inte Ehr hftstni annorstäns, så vähl som på
Mim, elfter det är alt ett skin ock alt ett kiött.
En Vijnförlåtare hade döpt sitt Vijn, så att han begynte
nu fåå een tämli stinn pung. Som han en gång kom till
somna vid een Elfbacka, kom een glada flygande och fick
sij hans röda Sammetz Pung, den han hade bundit uth medh
sijdan på sig. Höns-gladan mente, att deth var ett stycke
kiött, flyger till och spänner Pungen Och flyger sin koos
mä’n. Kar’n Vacknar och sijr Pungen i gladans kloor, der
åth han var passhg glad. När nu fogeln var kommen mitt
öfter floden och märekte, att halls roof intet Var maat-nyttigt,
släpte han neer Pungen i Vattnet. Vijnförlåtam syn des, ätt
hans bedräg så var straffat, sade vijd sig sielf: Nu sijr Jag,
att dopet är baetichtat att döpaBarn, ock icke Vijn, deh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
