Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förfärens himlar och beängsta dig, du jord,
Giör rum, du vilda haf och gif dig utur vägen,
I bärg och högar flyn, hvar skal jag finna ord?
Jag är af sorg bestört om råd och hielp förlägen.
Hvi blifver dagen mörk, hvi slocknar solen af?
Hvad är at hälle-bärg och hårda klippor rämna,
At dödsens fångar gå utur sin tysta graf,
Hvi måste han sitt rof i förtid från sig lämna?
Alt irras i sin väg, alt löper mot sin gång,
Man ser så sällsam ting och under skie i landen.
Det är ei utan sak, naturen lider tvång,
En våde yppar sig och skada är förhanden.
Ach, at det mer beråd än skadlig våda är,
Ett upsåt, som ei kan med namn af svaghet skylas,
Här tröttnar handen af, min tunga tystnar här,
Och utaf häpenhet tycks heta blodet kylas.
Omännskligt raseri, tyranniskt öfverdåd,
En hårdhet utan mått och utom lag en ifver,
Hämd utan sky och skräck och grymhet utan nåd,
En bitterhet, som sidst med blod beblandad blifver.
Trug, gisslan, hat och hot, tvång, marter, släp och drag,
Begabbelse, förakt, förtryck och tråtz i nöden,
Betungande af kors, kind-pustan, hugg och slag,
Våld, ågång, nidings-värk, blod, blånad, dråp och döden.
O mörka giärning, den mitt sinne ryser vid,
Hvars like man ei hördt se’n verlden låg i linda.
O en förkastad dag, o en förvirrad tid!
Förkiuste Adams barn, hvi ären I dock blinda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>