- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 20. Samlade skrifter af Jacob Frese /
13

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När torn och fasta slått de ofver ända gå,

Ho kan befreda då en låg och nedrig hydda?

När drott och böfding sielf i fara måste stå,

Ho kan den ringa hop då hägna och beskydda?

Det ser förtviflat ut, ocb b var så måste skie,

Ha’ vi i veriden re’n en dag för länge lefvat,

Vi, som den sällbet haft Guds son i kiöttet se,

Det månge krönte sökt, men fåfängt eftersträfvat.

Förr måtte alt förvänt i vida verlden gå,

Förr alla floder mot sin moder, bafvet, fika,

Förr strida strömmar lik som bergen stela stå,

Förr månen i sin gång om natten vilse vika,

Och tusend’ tankar fler, hans trogna satte an,

De dem ur lugnan bårt i tvifvel-vågor förde.

Som stormen böljor blå i hafvet drifva kan,

Så sorgen sinnets diup hos dem til ängslan rörde.

Hvar grundar til ocb af och sig bekymrad ter,

Man ställer frågor an sin oskuld at förklara,

Men bvarom tvifien I? Det är dock en af er!

Månn’ ingen när sig sielf vil öfvertygad vara?

Gif skam och blygd förlof, biud dygd och tro farväl,
Kom Judas, fråga, som du än ei visshet hade,
il vad giäller han går stad? (en gudförgäten siäl)

Säg mäslar’ är det jag? Du sade’t, Jesus sade.

Af honom ha’ de nätt sitt dierfva kynne fått,

- Som, när de allan skam och gudlöshet bedrifva,

Då borga bårt sin siäl, at de ei ondt begått,

Och vilja sig båd’ röd’ och svarta diäfiar gifva.

Hur ofta händer än, at den du kiärast bar,

Den med dig går til bords och af din beta äter,
Din vänn, som alt för ett med dig i fatet tar,

Sin vännskap emot dig, mot Gud sin tro förgiäter.

Dock täckelset ännu för deras ögon låg,

De kunde sig ei väl i denna diaphet finna,

Det gick dem svåra när, det kränkte siäl och båg,
De vist’ ej hvem de til den giärning skulle binna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/20/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free