Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den andra acten.
Sar Orpheus fordom dags så liofligt barpao rördt,
At floder staonat af, at klippor börjat springa,
At creaturen slikt med undran bafva bordt,
At träden börjat på sin* grenar ömsom svinga,
Så borde jag fast mer så sorgse tboner slå,
At alt bvad skapad år til qval sig måtte gifva,
At himmelen af skräck sin bvålfning opnå må,
Ocb jorden ur sitt rumm må flytt ocb skakad blifva.
Jag, som mig föresatt Guds sons förnedring se,
Och i sitt diupste qval den högste tänkt beskåda,
Som här ett utkast af hans blod-svett ärnar gie,
Ocb huru Gud och mann var råkad uti våda.
Fördenskul muntra opp din klagan och ditt liud,
Min songarinna, som äst van at sorger lida,
Alt, både qvickt ocb dödt, til almän ängslan biud,
För svanens läte an, ocb turturdufvans qvida.
Giör löst din tungos band, en klage-viso te,
Den sorg dig nu kringvärft, som aldrig haft sin like,
Lät bärg och dalar dig ett jämrans genliud gie,
At don och gny blir hördt kring jordens vida rike!
Ocb du, som utan sorg min trogne klagan bör,
Som ei en enda tår vid mine tårar fäller,
Tänk, at utöfver dig jag samma klagan för,
Ocb at dit bårda brott jag himlens dom hemställer.
O, huru jämmerfullt, bur ganska gräsligt är
I lefvande Guds band ocfo i hans vrede falla,
Hans grymhet, som en eld, hans nit, som låga tär,
Och, som ett grundlöst baf, hans vredes vågar svalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
