- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 20. Samlade skrifter af Jacob Frese /
92

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dig, dig allena, dig vill jag mig undergifva,

Jag vill^med tilforsickt och fruektan när dig blifva,
Regera, som dig täcks, ocb efter ditt beslut,

För du milt båsta och all veridsens styrsel ut.

Du lär mig väl min del i sinom tid beskiära,

Men dock, med fattigdom, min Gud, mig ej besvära,
Gif, at min kårta tid, hvars otgång jag ej vet,

Mig icke blir för lång i motgångs svårighet,

Gud öfverskydda mig med dine vingars skugga,

Lät himlen rägna nåd, och sällhet nederdugga,

At ingen annan drift hos mig i sialen spors,

Än^den, bvarmedelst jag til dig och ähra förs.

At jag, så länge jag i detta stoft skall vandra,

Må sökia hielp hos dig och ej hos gudar andra,

Ej heller bos det folck, som varit stoft som vi,
Hvars andar du förlöst, hvars kroppar jord måst bli

De kunna intet mer utaf vårt våsend veta,

Elf ödets mening af vårt anlets runda leta,

Slätt ingen af dem fius, hvars gissning såja lår
Om lefnads streket alt elf af i handen är.

Här måste alt förnuft än häpna bårt och blunda.

Ho kan dins vishets diup och hemlighet utgrunda?

Hur långt förvetenhet om sina gränsser far,

Hon, som bon blinder är, i blindhet stannar qvar.

Oss är ej annat råd, och det är oss det bästa,

At vi vårt trygga hopp til Gud i bönen fästa,

Hvar blifve vid sitt kall, och stånde vid sin plickt,
Förvare siålen med sin tro ocb tilforsickt.

Betänke sen, at alt hvad man af verlden vunnit,

Skall till ett inte bli, när tiden nederrunnit,

Den ädle menskan sielf, den högstes egen bild
Måst, bvar bcfn vill elf ej, vid jorden blifva skild.

Ej, så förlän, at jag ej verlden eftersträfver,

Än mindre af des garn mig nät til döden väfver,

Gif äfven, at med alt mitt sinne nöjas vill,

Hvad du mig tar ifrån, hvad du mig lägger till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/20/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free