Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hafvet skummades op och vågorna vrängdes i våder,
Lade sig åter i stilt som man ett lugnande skåder.
Vädret fläktade fram ett liummigt sväfvande delte,
Och uti aspars löf med sakta susande spelte.
Dock, alsraäktige Gud, hvad mer du dråpliga giorde,
Finnes af alt ditt värk i tino heliga orde.
Dit: blif lins, uti hast sig fram om mörkrena trängde,
Så at klarhet och skien sig kring om rymdena svängde.
Himmelen i sin kretz förmår du visliga vända,
Och. dit välde ä strakt alt in til världenes ända.
Qvällande brunnar och språng du op ur jordene leder,
Stridande strömmar och fall öfver höga klipporna breder.
Bland den fiädrade flock, som ner å markena svingar,
Elär du präktiga ut påfoglens fläder och vingar.
Höken uti sine flygt du lärer soder ut hasta,
Dufvorne ägnas en art, at de sig tumla och kasta,
o
Atelen är til reds för sohl-motstarrande örnar,
Växter, fänad och diur för ram-beväpnade biörnar.
Lejonet i sin jagt med rof du gläder och mättar,
Du gier korparne spis och deras ropande lättar.
Du vest tider och stund, när hafvande binderna föda,
Huru de tvingas i nöd, du vest deras ängslan och möda.
Hästenom får du mod hans hals rätt zirliga pryder,
Och han rasar enär trummeten klingar och lyder.
Han förfäras ey lätt för spiut och glimmande glafvar,
Fnyser och fälas och fräs där ban i stridene trafvar.
Do med mägtigan arm then oxen Behemot häfver,
Och Leviatan uti sin styrkio dämpar och qväfver.
Där hans sprutande dock är blåss och eldiga strimmar,
Och hans nysande som ett skien förfärliga glimmar.
Ja, med et endaste ord du alt hans rasande saktar,
Skiönt han järn som strå, som intet kopparen aktar.
Här vid helige Gud, mig rätt ett rysande tvingar,
Och jag signar åt jord med helt utmattade vingar,
Men tin nåde igen mig kraftiga fattar och förer,
Och min bäpenbet hän som moln för-skringrar och störer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
