Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tråtz då, I skogen9 barn, med all er fiader-skara,
Och än I döde ting, där I er frögd förklara,
I 8tela bärg, som likt till vördnad bögde stå,
Tråtz, at jag nånsin er ell något vika må.
I vilde siöar, I, som höjen edre strömmar,
I älfver äfvenväl, som gån för fulla tömmar,
Tillåten, at min lust, er ifver föllia får,
Men, vid ert diupste fall min suck åt solen går.
Ho vet, det är er plikt, at I er nederkasten,
I böijen er som mäst, när I som fortast basten,
Men glömmen ej, där I i bafvet blandas bårt,
At med er skillnad ej ert låf blir lika kårt.
Na, alt hvad i mig är dens högstes pris upboje,
Och i hans namn min knän sig ned till jorden böje,
Den jag mig evig tack och ähra skyldig vet,
Välsignad vare han, min tröst och salighet.
Ännu den 1 Maj 1718.
Hvad jag åhr 1717 eftersatt.
Var hälsad liufste våbr, med längst framfarne dagar,
Ho vet, jag än i tid min sena tid beklagar,
Jag tillstår, at jag Gud ett löfte skyldig är,
Men, ach, min ed och tro jag på mitt samvet bär.
Jag bar ju eftersatt till bans namns lof och ähra,
Alt för hans majestät ett särskilt offer bära,
Jag mins och glömmer ej hvad jag den högste bör,
Som uti sinom tid så väl med aine giör.
Emot mig har ban väDibland förgrymmad varit,
Men mitt i vreden har jag ock hans nåd erfarit,
Där får jag än engång i åldren glädias vid,
At jag bar oket kändt uti min ungdoms tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
